Real Age?

Ibland (läs ofta) undrar jag helt allvarligt hur gammal min man är...med det menar jag att hans ålder på pappret sällan stämmer med den verkliga åldern. Tro nu inte att han beter sig äldre än han egentligen är, nej oh nej, det är alltid tvärtom. Följande exempel illustrerar detta:

Klockan är 21.58, jag är klädd i morgonrock och överväger allvarligt att gå och sussa. Min make har spenderat kvällen ute i garaget för att bygga billjud (redan här ringer en åldersklocka, det är väl ändå 18-20åringar som gör detta?) Plötsligt kommer han in och ropar att jag bara måste komma ut i garaget och lyssna på det underbara ljudet. Av tonfallet att döma hoppar han nästan jämfota likt sonen på julafton över att ha kopplat in nya högtalare i bilen. Men det är väl sant som man säger, lite roar en liten...?

Å andra sidan hoppar jag jämfota av förväntan när en bok jag reserverat på biblioteket finns att hämta så jag antar att vi är lika barnsliga båda två...

I-landsproblem?

Imorgon ska vi ha visning på huset igen. Kl 17 och 18.00. Maken åker till Luleå redan kl 15.00 och jag och barnen kommer hem från dagis 14.30. Problemet är bara om jag vågar låta mina barn komma hem imorgon innan vi ska på middag hos en god vän 17.00. Det finns en överhängande risk att de då river ut precis allt som vi har städat undan och då blir det lite stressigt för mig att få undan alla grejer igen innan visningen. Och var ska jag placera barnen medan jag röjer upp efter dem? Inlåsta i garaget kanske? Eller ute på bron? Tyvärr verkar det bli alltför många minusgrader ute imorgon annars hade vi kunnat vara ute...
Jag vet att det är ett i-landsproblem, but still...

Positiv

Vi berättade för sonen att vi kanske ska sälja huset, mest för att han skulle få veta det från oss och inte från någon annan. Vi var nog inställda på en något negativ reaktion men han sken upp som en sol och utbrast: Äntligen!
Därefter informerade vi om att vi kommer att flytta till en lägenhet och att han kommer att få dela rum med sin lillasyster och svaret blev:
Ja, jag har alltid velat bo i en lägenhet. Det kommer att bli jättekul att dela rum med J!
Det är underbart med optimism!

Dottern frågade mig häromdagen; Mamma, känner du till den här pennan?
Vad svarar man på det?

Just nu

Vill jag vara synsk, jag vill bara se in en liten bit i framtiden för att veta om det vänder någon gång (läs: om min man får jobb igen). Jag vill också ha jullov, vinna ofantligt mycket pengar och jag vill inte att båda mina barn ska utveckla astma...känns mindre kul.

Som tur är det bästa i livet gratis, kärlek, skratt, och hälsa och jag tackar min skyddängel för att jag har en underbar man och tre underbara barn och alla andra i min omgivning som gör livet underbart ändå, fast jag är fattig som en kyrkråtta.
Tack för att ni finns!

Inspekterad

Hur kul kan det vara att sitta i 75 minuter och titta på 16 elever som skriver prov? Detta var vad skolinspektionens representanter fick njuta av under min lektion idag. Behöver jag tillägga att man kunde höra en knappnål falla?

Annars är allt som vanligt, barnen är friska och maken har återvänt, nu undrar vi bara om vi blir ensamma på julafton eller om någon vill göra oss sällskap? Min mamma jobbar, min syster är allmänt gravid och kan inte flyga och svärföräldrarna har inte bestämt sig än.

Överväger också, efter ett samtal med en god vän, att anmäla oss som stödfamilj till barn som inte får det de behöver från sina riktiga föräldrar...

Detta kan väl inte vara jag...

Idag på arbetet fick jag höra av en av mina kollegor att jag var för ambitiös. Det bör nämnas att vi samtalade om karriären och kollegan (med betydligt fler år i branschen) hävdade att hon någon gång efter cirka tio år hade upplevt en mindre kris som fått henne att fundera på att byta jobb. Jag nämnde att där är jag nu, varpå hon svarade att jag är alldeles för ambitiös, fast inte på ett negativt sätt....
Tidigare denna månad har jag fått veta att jag är alltför principfast, undrar hur de ser mig egentligen?
På onsdag kommer skolverket på inspektion. De ska visst titta på hur svenskämnet undervisas på el-programmet...och jag som inte ens är utbildad i svenska...

En helg på var sitt håll..

Vi har delat på oss den här helgen, jag och dottern tog bussen till Luleå för att ha "tjejhelg" med farmor och maken och sonen stannade hemma och hade killhelg. Det var mysigt att få rå om bara ett barn i två hela dagar. Att det sedan var mycket kul att komma hem och leka med brorsan behöver knappast tilläggas...

Undrar om det kommer snö imorgon, det brukar nämligen göra det på den viktigaste dagen i världen...ja, min födelsedag alltså.
Nej, jag blir inte mognare, jag älskar att fylla år!

Så var vi där igen...

...i den ljuvliga två-års trotsen...Dottern har precis haft ett trevligt utbrott som varade i ungefär fem minuter där hon upprepade "näe mamma" hela tiden. Vad är det du inte vill frågade jag varpå hon svarade "jag vet inte det" och därefter fortsatte hon skrika en stund till. Hur det började? Hon ville tydligen inte ta på sig sin pyjamas.

För övrigt känns det som om livet rusar fram i hundranitti just nu, det är mycket på jobbet och jag är på många möten varje vecka om enskilda elevärenden. Konsekvensanalys; jag hinner inte med mina ordinarie arbetsuppgifter...men det kunde varit värre, eller?.

Mycket trött på att tampas med fördomsfulla människor (läs ungdomar) som har fördomar om allt från homosexuella, till invandrare för att inte tala om kvinnor.

Vad tror ni om ett annat yrke för mig? Förslag mottages tacksamt!

Liten blir stor

Jag tänker att det är förunderligt hur fort tiden ändå går...och främst ser man ju det på att barnen växer. C var igår bjuden på sitt första pyjamasparty mellan halv sex och halv åtta på kvällen. Maken tyckte att det kändes jättekonstigt att vår lilla kille skulle iväg på kalas en fredagkväll, och jag höll med honom. Det var ju nyss han var en liten parvel som somnade i mammas famn efter att ha ätit välling tills magen var full. Nu fyller han fem på onsdag och till hösten börjar han skolan...
Den andra tultan är inte heller någon bebis längre, hon är en mycket bestämd dam med stark vilja och en oräddhet som får mig att undra hur långt hon kommer att gå här i livet. Ibland hinner hon göra lite för mycket själv och jag kommer ihåg den tiden när hon låg stilla på en filt tills jag flyttade henne...Det är längesen nu...

Back in Business

Nu är racet i full gång, barnen på dagis och jag själv tillbaka till arbetet. Har inte mindre än 128 nya elever som jag helst ska kunna namnen på till nästa vecka, men det kunde ha varit värre. Schemat stämmer som vanligt inte, jag undrar varför det är så svårt att få till ett gällande schema redan från skolstart? Försöker febrilt göra en terminsplanering i engelska men efter fyra veckor står det still, jag hoppas att jag får en ingivelse imorgon, annars blir det lite spännande.
Norge var vackert, som hämtat från en fantasyroman, men att åka bil 50 mil är ingen favoritsysselsättning.

Dagisdags

...med ny avdelning för sonen som fortfarande inte riktigt förstår varför hans knäppa föräldrar valt att han ska byta. Alla hans kompisar går ju kvar på den gamla. Måste jag säga att han var ganska avvaktande och reserverad de första 15 minuterna på det nya stället, som ju ligger vägg i vägg med hans gamla avdelning. Efter 15 minuter insåg han att han faktiskt kunde gå ut och leka med de andra barnen. Han är sin mammas gosse...känner så igen mig själv. Den andra, tornadon, tultade glatt in och vinkade hej då, hon var överlycklig över att träffa alla fröknarna igen.
På söndag bär det av till grannlandet...06.00 är avresan...tycker att det är lite tidigt...

Nej nu vill jag...

...inte vara ledig längre, jag vill verkligen börja jobba igen. Inte för att det är något fel med att skrota runt här hemma och fånga dagen, men hallå, det räcker nu. Mina barn är underbara (oftast i alla fall) men jag känner att jag behöver lite mer intellektuella utmaningar...
Känner jag mig själv rätt så suckar jag efter en månad på jobbet och längtar efter jullov, jag undrar om det finns någon benämning på detta beteende?
I morgon får vi besök och sedan ska vi nog plaska lite i stora poolen på eftermiddagen, om vädret tillåter.

Dagen efter kvällen före

Igår var jag på tjejfest och det var otroligt kul. Vi pratade en massa strunt och sedan sjöng vi singstar så det dånade, tur att vi var i en villa och inte i en lägenhet. Spelet är för övrigt mycket beroendeframkallande och jag vet inte hur många gånger vi sa att nu är det sista låten...
Jag var hemma igen alldeles för sent och idag mår jag väl som jag förtjänar...nej helt allvarligt så är jag mest trött. Det blir nog en tidig kväll här i det gula huset, tror att både jag och maken sover innan klockan elva.
Längtar mer efter att börja jobba igen, det är nog ett tecken på att jag har vilat upp mig ordentligt under sommaren.

Nyheter

Följande har hänt:
* Jag och barnen har spenderat en vecka i stockholm tillsammans med min mor och alla var vänner under hela vistelsen
* Jag är numera inte en blekt blondin, utan har återgått till min svarta period, känns mycket bättre
* Jag hatar att packa, imorgon åker vi på en liten semester och jag är inte bra på att packa lätt...suck
* Sommarens andra container är bortforslad och tvättstugan har fått underbara garderober, fattar inte varför vi har väntat så länge med den investeringen
* Längtar lite efter att börja jobba igen, men bara lite...

Arbetsläger

Inte var det väl jag som suckade över att vi alltid har så många projekt på gång och att vi aldrig bara kan lata oss? Nej, det känner jag inte igen. Nu är det full projektering i det gula huset igen, dags för tvättstugan att få en make-over med ny väggfärg, vitt tak och nya garderober.

Nej det fungerar inte att ha barnens kläder i deras rum, dels är det en tornado som river ut kläderna titt som tätt när hon känner för att ta på sig något annat, och dels är det ett himla bärande upp och ner. Upp med ren tvätt och ner med rena kläder varje morgon...det blir många steg i trappan. Slut på semestern med andra ord...

Carpe diem

I det gula huset nästan mitt i stan ägnar sig vår familj åt att fånga dagen. Det vackra vädret får oss att njuta av livet till max och dagarna flyter på i en stilla lunk. Det råder harmoni både bland vuxna och barn...särskilt när vi är på standen och "badar litegrann" som dottern uttrycker det.... Detta är livet!

Sjung om studentens...

...lyckliga dag, fast efter att ha deltagit i gårdagens spektakel kan jag inte mer än undra hur många studenter som faktiskt kommer ihåg sin examen. Det var många som var mer än salongsberusade igår förmiddag och personligen så tycker jag att det är jättetråkigt. Jag undrar varför man inte kan vänta med att hälla i sig sprit tills efter släkt och familj framfört sina gratulationer på skolgården, jag menar hur kul är det att träffa farmor och mormor när man är aspackad? Helt plötsligt är det också ok från skolans sida att våra elever är berusade under skoltid, visserligen hällde ordningsvakterna ut alkoholhaltiga drycker men var det någon elev som avhystes från skolans område? Nej...visst är väl det lite dubbelmoral? Det kanske borde införas i skolans drogpolicy "under skoltid är det inte tillåtet att vara påverkad av droger, förutom på examensdagen, för då är det fritt fram."
Jag blir bara lite trött och förmodligen är det ett tecken på stigande ålder.

Skavsår

...i öronen har jag idag då min dotter har pratat och pratat och pratat i ett. När hon inte pratar så sjunger hon, enda gången hon är någorlunda tyst är när hon äter glass. och det kan jag ju inte trycka i henne hela dagarna, även om hon inte skulle protestera. Tur att jag får vila öronen imorgon på jobbet,

För övrigt blir jag inte klok på vädret... det är ju svinkallt och ömsom hagel, regn och sedan strålande sol, någon med beslutsångest som bestämmer vädret för närvarande?

Ja, vi har gjort vår medborgerliga plikt och röstat i Europavalet, för första gången var jag och maken överens och röstade på samma sak...vad tyder det på?

?

Jaha, då var vi inne i juni, utan att man egentligen har hunnit blinka. PÅ jobbet är det just nu mycket lugnt, varför vi inte får sommarlov idag är för mig fortfarande en gåta...Att arbeta fram till dagen innan midsommar känns mycket konstigt...Bilen är numera lagad och fungerar fint, vi har återigen en container på gården, denna gång för att rensa och röja upp, vi har bland annat rivit förstukvisten och i ärlighetens namn vet jag inte om den kommer att återuppbyggas. Huset fick ett helt annat utseende för att inte tala om hur ljust det är i hallen. Om cirka trettio minuter ska jag och barnen åka buss till mina föräldrar och jag bävar lite för hur det ska gå med lillan på en buss, bör tilläggas att det är hennes premiärtur...

Sköna maj, välkommen

...med sol värme och pollen. Sonen mår inte bra och vårdcentralen tycker som vanligt att vi ska vänta och se, på vad då? Att han ska få ett astma-anfall eller? I fredags tog det inte mindre än två timmar från jobbet och hem, normalt tar den resan cirka 10 minuter med cykel...varför? Bilen valde att sluta fungera, turbon rasade och behöver bytas till den nätta summan av 12.500 kr...och de pengarna ligger ju såklart under madrassen....like not!!! Maj betyder också nationella prov (I hate them) och elever som tycker att vi ska ta sommarlov typ igår. Som pricken över i:et ansåg även dvd-spelaren på elprogrammet att den behövde sommarlov samtidigt som hissen inte fungerar....det är rikigt roligt just nu...
Imorgon är en annan dag...

Tyst

Det är tyst i mitt hus just nu och klockan är mitt på dagen. Anledning? Vi har spenderat förmiddagen på badhuset och båda barnen är totalt slut och sover sött. Maken är också trött då han hade morgonpasset i morse...
Sonen har utvecklat en mycket dålig vana att vakna 05.00, tips på hur vi får honom att sova längre mottages tacksamt...
Tonåringen sover i sitt nya rum i garaget, han har numera både väggar och golv och igår kväll ville han prompt flytta in igen. Han skulle sova tills han vaknade och det lär han inte göra än på några timmar. Tänk vad länge sedan man själv fick ligga i sängen en hel dag...

Längesen...

jag skrev, jag vet och skäms. HAr inget att skylla på egentligen annat än att inspirationen har lyst med sin frånvaro. Vad har hänt? A lot...Sonen har mardrömmar om korsfästelsen av Jesus då en mindre pedagogisk representant från svenska kyrkan visade en dockteater om ovan nämnda händelse. "soldaterna dödade Jesus och hängde upp honom på ett kors, sedan begravde de honom i en mörk grotta och stängde för med en sten" var sonens uppfattning av teatern. Glömde jag nämna att målgruppen som damen riktade sig till var barn i åldrarna 3-6?
Jag ska söka nytt jobb i södra Sverige (mest för att se om jag är attraktiv på arbetsmarknaden, men vem vet?) om jag lyckas få ihop ett personligt brev vill säga...
Vattenskadan är upptorkad och vi har snart en bastu och tonåringen har snart ett eget rum igen. Jippie!
Påskhelgen firas hemma med hopp om sol och vackert väder, så har ni inget för er får ni gärna komma på en fika. (Ring innan bara så vi hinner baka...*ler*)

En hal isutter

Vad roligt det är att umgås med människor och göra andra saker än att bara stirra på hemmets fyra väggar.
Gårdagen bjöd på social samvaro på alla plan. Först ett besök på Teknikens hus tillsammans med Kulturkoftan med familj. Mycket trevligt och mycket uppskattat. Därefter landade vi hos min gamla vän som jag pluggade engelska med och där blev vi hela eftermiddagen och kvällen, nästan. Barnen blev uppburna i sina sängar runt 20.30, mycket ovanligt i denna familj. Familjens projektledare (jag) hade packat med både pyjamas och välling vilket var väldigt förutseende. Sonen ville gärna åka isuttern i stadsparken och det gjorde vi, familjens assistent (maken) hade inte packat med hjälmen så jag fick agera stötdämpare...AJ...
Isbanor är hårda, jag har ett stort blåmärke på ena höften.

Idag är jag...

...trött på att vara mamma till två kräsna barn som helst skulle äta makaroner och korv både till lunch och middag sju dagar i veckan. Allt annat är blä, om det inte serveras på dagis förstås. Jag blir också trött på att jag ens ids oroa mig över detta eftersom svenska barn inte direkt tenderar att svälta ihjäl. Vår spanska vän som var på besök i helgen var mycket fascinerad över att svenska barn var så stora och välmående...
Imorgon är det dags för Teknikens Hus och sedan ett besök hos min farmor (om barnen är på humör). Maken flyger till Stockholm så jag blir gräsänka till på lördag. (egentligen är det ganska skönt...)

Långväga besök

På lördag fick vi besök av makens lillasyster och pojkvän. Hon är bosatt och arbetar sedan tio år på Gran Canaria och efter en vecka i Tokyo anlände de till våra nordliga breddgrader. Pojkvännen, en spanjor, hade aldrig rest och vår alltjämt utmattad av alla intryck. Först det japanska samhället och kulturen och sedan den norrländska, med kylan och framförallt snön. Söndagen spenderade vi på isen och han var mycket fascinerad över att det var vatten på sommaren men att man kunde promenera och inte minst åka skoter på samma vatten på vintern. Han filmade skidåkarna och skridskoåkarna och fotograferade alla sprickor i isen. Samtalen flöt på en blandning av svenska, spanska och engelska. Sonen var mycket konfunderad över att han inte kunde svenska, det kan väl alla? Dottern var mest fascinerad av hans dread locks... Nu stundar sportlov!

Ont

Jag och maken går just nu omkring med träningvärk, den skönaste smärtan av alla. Dels för att man känner att man lever och dels för att man vet att man varit duktig i alla fall en gång den här veckan. Vattenskadan har tvingat iväg min man till gymmet och för första gången på två år körde han det tuffaste helkroppspasset i söndags. Nu har han en gruvlig träningvärk och skriker rakt ut när barnen går i närkamp. Grym som jag är skickade jag iväg honom till gymmet ikväll igen och förmodligen kommer han att ha än mer smärta imorgon. Vi är lika goda kålsupare båda två, vi tenderar att gå ut alldeles för hårt och glömmer bort att vara i form är en färskvara och inget som konserveras i kroppen bara för att vi tycker det. Imorgon är det min tur att träna igen...

I min bokhylla är Elizabeth George drottning med flest titlar, tätt följd av Diana Gabaldon.

Det som göms under betong...

Vi har en vattenskada. Till en början verkade den vara ganska begränsad, det var "bara" duschrummet och alla innerväggarna mellan garaget och relaxen som var skadade..trodde vi. Ju mer hantverkarna river desto mer hittar de...Nu kan vi inte köra in bilen i garaget längre och tonåringens rum finns inte mer, eller rättare sagt så har han en väldigt öppen planlösning...
Jag är tillbaka på jobbet och eleverna arbetar och jag får ont i rumpan av att sitta still på samma stol hela dagarna. Lillan har börjat på dagis och det går tämligen bra även om sorgen är stor när hon ska lämnas. Nu börjar den stora utmaningen att få ihop det stora pusslet med jobb, dagis och träning.