Jag tänker att det är förunderligt hur fort tiden ändå går...och främst ser man ju det på att barnen växer. C var igår bjuden på sitt första pyjamasparty mellan halv sex och halv åtta på kvällen. Maken tyckte att det kändes jättekonstigt att vår lilla kille skulle iväg på kalas en fredagkväll, och jag höll med honom. Det var ju nyss han var en liten parvel som somnade i mammas famn efter att ha ätit välling tills magen var full. Nu fyller han fem på onsdag och till hösten börjar han skolan...
Den andra tultan är inte heller någon bebis längre, hon är en mycket bestämd dam med stark vilja och en oräddhet som får mig att undra hur långt hon kommer att gå här i livet. Ibland hinner hon göra lite för mycket själv och jag kommer ihåg den tiden när hon låg stilla på en filt tills jag flyttade henne...Det är längesen nu...
Den andra tultan är inte heller någon bebis längre, hon är en mycket bestämd dam med stark vilja och en oräddhet som får mig att undra hur långt hon kommer att gå här i livet. Ibland hinner hon göra lite för mycket själv och jag kommer ihåg den tiden när hon låg stilla på en filt tills jag flyttade henne...Det är längesen nu...
