Gammal?

Jaha, nu är det ett faktum. Jag har passerat 30. Känner jag någon skillnad? Nej inte nämnvärt förutom att det var enda gången jag ansåg att gästerna kunde komma på dotterns födelsedag en vecka senare istället för på min. Således måste jag ha blivit gammal, eller kanske i alla fall visare. Idag har jag och mini upptäckt en vattenpöl, eller rättare sagt så gjorde hon det och sken värre än solen. Gränsen för mig gick när hon skulle sätta sig i den med den nya overallen, det skedde icke. Imorgon måste det skohandlas, sonens stövlar håller inte tätt, känns halvt bittert med tanke på att han även måste ha nya vinterskor. Med min vanliga tur så köper vi väl stövlar imorgon och så kommer snön till helgen...

Just nu hos mig...

...har jag en dotter som redan är i trotsåldern fast hon inte ens är ett år fyllda. Med den viljan kan hon gå hur långt som helst om hon bara lär sig att använda energin på rätt sätt. Med det menas mer konstuktiva sätt än att ligga på golvet och skrika för att hon inte får sin vilja igenom. Mina nära och kära menar att detta mindre smickrande karaktärsdrag har hon ärvt från mig?! Men jag har ju min envishet kvar...och mig veterligt så ligger jag sällan på golvet och skriker för att jag inte får som jag vill. Det skulle bli så många gånger om dagen....
Sonen undrar varför han inte får sova med någon då vi pedagogiskt försöker få honom att sova i sin säng hela natten. Vad svarar man på det? Jo, du får vänta tills du blir vuxen och hittar någon som vill dela säng med dig...
Visst är det mysigt med barn i sängen men då föredrar jag att de ligger stilla och sover och inte leker hela havet stormar...Nattsömnen är guld värd.

Jag undrar

...vad som egentligen är meningen med livet. Nej riktigt så djup ska jag inte bli, men jag undrar om vi (min man och jag) inte skulle vara lyckligare och framförallt känna att vi både hade mer tid och mer pengar om vi inte bodde i vårt gigantiska hus. Någonstans kan jag känna att jag blir så otroligt trött på att driva runt detta bygge, både vad gäller tid och pengar. Å andra sidan vet jag inte om skilsmässan skulle vara ett faktum om vi bestämde oss för att sälja och flytta, eller kanske det skulle föra oss ännu närmare varandra? Jag kommer på mig själv med att drömma om en slags frihet som jag inte upplever att jag har som husägare. Vem är det som har sagt att barn blir lyckligare av att växa upp i en villa, blir inte barn lyckligast av att ha föräldrar som är lyckliga och som framförallt har tid att slösa på sina barn?

P.S Vi är inte olyckliga och har ingen pågående kris i äktenskapet. D.S

11 september

11/9 är datum som många förknippar med tragedi, antingen tänker man på terrordåden i USA eller på mordet på Anna Lindh. Från och med idag kommer dock detta datum betyda något positivt eftersom detta är dagen då lillan började gå. Hon har övat febrilt den närmsta tiden men så idag har hon äntligen vågat ta steget ut i det okända. Lyckan är fullkomlig. Har för övrigt varit hos naprapaten och fått order om att träna mage och rygg då jag är alldeles för svag efter att ha burit på mina två jättebebisar (undrar om vi alltid kommer att ha storleksrekordet i bekantskapskretsen? ) Morgondagen innebär uppladdning inför lördagens maskeradkalas och C har stora problem med att välja om han ska vara pirat eller prinsessa. Till listan över krämpor kan jag även lägga till tinnitus eftersom barnen idag hade tävling i falsettskrik i badkaret. AJ!

And the rest is silence...

Ungefär vid klockan sju på kvällen infinner sig tystnaden här i mitt hem, då sover nämligen de båda underverken och jag kan välja om jag vill ha ljud omkring mig. Kommer på mig själv med att bara lyssna på tystnaden och faktiskt njuta. Det går över efter ungefär en halvtimme då jag startar radion eller tv:n eller helt drastiskt får för mig att dammsuga nedervåningen. Jag är nog lite knäpp. Jag är också sjukt trött på att vara hemma och känna mig som den stereotypa hemmafrun som tar hand om barnen och matlagningen för att inte tala om tvättstugan. Jag verkligen hatar det rummet....

Handikappad

Jag har ryggskott och känner mig som Asta 70 år. Detta inträffade givetvis bara för att jag idag skulle köra igång med ett 8 veckors intensivt träningsprogram som i slutändan ska förhindra att ryggskotten uppkommer. Ironi på hög nivå eller hur? Således kommer jag att frossa i kakor till CSI och tycka synd om mig själv. Ett kilo mer eller mindre att gå ner kvittar just nu.
Var på en mycket trevlig fest i lördags utan barn dessutom. Mycket skönt att äntligen kunna slappna av och dricka alkohol utan att tänka på var barnen befinner sig. Något otrevligare att stiga upp med lillan 06.00 på söndag morgon efter att ha intagit tre tequila....Det är inte en god dryck, men effektiv ur berusningssynpunkt.

Borta bra men hemma bäst

Vi har nu återvänt till Norrland efter en vecka i storstaden. Mycket mysigt att träffa min allra käraste syster, hon bor alldeles för långt bort. Jag önskar att jag kunde behärska tekniken att snabbt förflytta mig mellan två platser så vi kunde ses oftare. Att vi har lyckats bo tre vuxna och tre barn (alla under fyra år) i en trea på mindre än 100 kvadrat är bara det en bedrift i sig, vi har inte ens blivit ovänner en enda gång. Just nu uppskattar jag mina 240 kvadrat oerhört mycket och njuter av småstadens tystnad och den avgasfria luften. Det är bara att inse att jag inte är en storstadsbrud. Höjdpunkten på resan var enligt sonen besöket på Naturhistoriska där vi såg dinosaurieskelett och en isbjörn. Min guldstjärna i mammahimlen förtjänade jag på flyget hem när sonen kommer på att han måste göra nummer två. Med dottern på höften guidar jag honom till toaletten och lyckas med en hand hjälpa honom upp på den minimala toasitsen, väntar tills han är klar (tack för att han är snabb på nr 2) och lyckas även torka honom med endast en hand. Inte illa!