En helg på var sitt håll..

Vi har delat på oss den här helgen, jag och dottern tog bussen till Luleå för att ha "tjejhelg" med farmor och maken och sonen stannade hemma och hade killhelg. Det var mysigt att få rå om bara ett barn i två hela dagar. Att det sedan var mycket kul att komma hem och leka med brorsan behöver knappast tilläggas...

Undrar om det kommer snö imorgon, det brukar nämligen göra det på den viktigaste dagen i världen...ja, min födelsedag alltså.
Nej, jag blir inte mognare, jag älskar att fylla år!

Så var vi där igen...

...i den ljuvliga två-års trotsen...Dottern har precis haft ett trevligt utbrott som varade i ungefär fem minuter där hon upprepade "näe mamma" hela tiden. Vad är det du inte vill frågade jag varpå hon svarade "jag vet inte det" och därefter fortsatte hon skrika en stund till. Hur det började? Hon ville tydligen inte ta på sig sin pyjamas.

För övrigt känns det som om livet rusar fram i hundranitti just nu, det är mycket på jobbet och jag är på många möten varje vecka om enskilda elevärenden. Konsekvensanalys; jag hinner inte med mina ordinarie arbetsuppgifter...men det kunde varit värre, eller?.

Mycket trött på att tampas med fördomsfulla människor (läs ungdomar) som har fördomar om allt från homosexuella, till invandrare för att inte tala om kvinnor.

Vad tror ni om ett annat yrke för mig? Förslag mottages tacksamt!

Liten blir stor

Jag tänker att det är förunderligt hur fort tiden ändå går...och främst ser man ju det på att barnen växer. C var igår bjuden på sitt första pyjamasparty mellan halv sex och halv åtta på kvällen. Maken tyckte att det kändes jättekonstigt att vår lilla kille skulle iväg på kalas en fredagkväll, och jag höll med honom. Det var ju nyss han var en liten parvel som somnade i mammas famn efter att ha ätit välling tills magen var full. Nu fyller han fem på onsdag och till hösten börjar han skolan...
Den andra tultan är inte heller någon bebis längre, hon är en mycket bestämd dam med stark vilja och en oräddhet som får mig att undra hur långt hon kommer att gå här i livet. Ibland hinner hon göra lite för mycket själv och jag kommer ihåg den tiden när hon låg stilla på en filt tills jag flyttade henne...Det är längesen nu...

Back in Business

Nu är racet i full gång, barnen på dagis och jag själv tillbaka till arbetet. Har inte mindre än 128 nya elever som jag helst ska kunna namnen på till nästa vecka, men det kunde ha varit värre. Schemat stämmer som vanligt inte, jag undrar varför det är så svårt att få till ett gällande schema redan från skolstart? Försöker febrilt göra en terminsplanering i engelska men efter fyra veckor står det still, jag hoppas att jag får en ingivelse imorgon, annars blir det lite spännande.
Norge var vackert, som hämtat från en fantasyroman, men att åka bil 50 mil är ingen favoritsysselsättning.

Dagisdags

...med ny avdelning för sonen som fortfarande inte riktigt förstår varför hans knäppa föräldrar valt att han ska byta. Alla hans kompisar går ju kvar på den gamla. Måste jag säga att han var ganska avvaktande och reserverad de första 15 minuterna på det nya stället, som ju ligger vägg i vägg med hans gamla avdelning. Efter 15 minuter insåg han att han faktiskt kunde gå ut och leka med de andra barnen. Han är sin mammas gosse...känner så igen mig själv. Den andra, tornadon, tultade glatt in och vinkade hej då, hon var överlycklig över att träffa alla fröknarna igen.
På söndag bär det av till grannlandet...06.00 är avresan...tycker att det är lite tidigt...

Nej nu vill jag...

...inte vara ledig längre, jag vill verkligen börja jobba igen. Inte för att det är något fel med att skrota runt här hemma och fånga dagen, men hallå, det räcker nu. Mina barn är underbara (oftast i alla fall) men jag känner att jag behöver lite mer intellektuella utmaningar...
Känner jag mig själv rätt så suckar jag efter en månad på jobbet och längtar efter jullov, jag undrar om det finns någon benämning på detta beteende?
I morgon får vi besök och sedan ska vi nog plaska lite i stora poolen på eftermiddagen, om vädret tillåter.

Dagen efter kvällen före

Igår var jag på tjejfest och det var otroligt kul. Vi pratade en massa strunt och sedan sjöng vi singstar så det dånade, tur att vi var i en villa och inte i en lägenhet. Spelet är för övrigt mycket beroendeframkallande och jag vet inte hur många gånger vi sa att nu är det sista låten...
Jag var hemma igen alldeles för sent och idag mår jag väl som jag förtjänar...nej helt allvarligt så är jag mest trött. Det blir nog en tidig kväll här i det gula huset, tror att både jag och maken sover innan klockan elva.
Längtar mer efter att börja jobba igen, det är nog ett tecken på att jag har vilat upp mig ordentligt under sommaren.