I-landsproblem?

Imorgon ska vi ha visning på huset igen. Kl 17 och 18.00. Maken åker till Luleå redan kl 15.00 och jag och barnen kommer hem från dagis 14.30. Problemet är bara om jag vågar låta mina barn komma hem imorgon innan vi ska på middag hos en god vän 17.00. Det finns en överhängande risk att de då river ut precis allt som vi har städat undan och då blir det lite stressigt för mig att få undan alla grejer igen innan visningen. Och var ska jag placera barnen medan jag röjer upp efter dem? Inlåsta i garaget kanske? Eller ute på bron? Tyvärr verkar det bli alltför många minusgrader ute imorgon annars hade vi kunnat vara ute...
Jag vet att det är ett i-landsproblem, but still...

Positiv

Vi berättade för sonen att vi kanske ska sälja huset, mest för att han skulle få veta det från oss och inte från någon annan. Vi var nog inställda på en något negativ reaktion men han sken upp som en sol och utbrast: Äntligen!
Därefter informerade vi om att vi kommer att flytta till en lägenhet och att han kommer att få dela rum med sin lillasyster och svaret blev:
Ja, jag har alltid velat bo i en lägenhet. Det kommer att bli jättekul att dela rum med J!
Det är underbart med optimism!

Dottern frågade mig häromdagen; Mamma, känner du till den här pennan?
Vad svarar man på det?

Just nu

Vill jag vara synsk, jag vill bara se in en liten bit i framtiden för att veta om det vänder någon gång (läs: om min man får jobb igen). Jag vill också ha jullov, vinna ofantligt mycket pengar och jag vill inte att båda mina barn ska utveckla astma...känns mindre kul.

Som tur är det bästa i livet gratis, kärlek, skratt, och hälsa och jag tackar min skyddängel för att jag har en underbar man och tre underbara barn och alla andra i min omgivning som gör livet underbart ändå, fast jag är fattig som en kyrkråtta.
Tack för att ni finns!

Inspekterad

Hur kul kan det vara att sitta i 75 minuter och titta på 16 elever som skriver prov? Detta var vad skolinspektionens representanter fick njuta av under min lektion idag. Behöver jag tillägga att man kunde höra en knappnål falla?

Annars är allt som vanligt, barnen är friska och maken har återvänt, nu undrar vi bara om vi blir ensamma på julafton eller om någon vill göra oss sällskap? Min mamma jobbar, min syster är allmänt gravid och kan inte flyga och svärföräldrarna har inte bestämt sig än.

Överväger också, efter ett samtal med en god vän, att anmäla oss som stödfamilj till barn som inte får det de behöver från sina riktiga föräldrar...

Detta kan väl inte vara jag...

Idag på arbetet fick jag höra av en av mina kollegor att jag var för ambitiös. Det bör nämnas att vi samtalade om karriären och kollegan (med betydligt fler år i branschen) hävdade att hon någon gång efter cirka tio år hade upplevt en mindre kris som fått henne att fundera på att byta jobb. Jag nämnde att där är jag nu, varpå hon svarade att jag är alldeles för ambitiös, fast inte på ett negativt sätt....
Tidigare denna månad har jag fått veta att jag är alltför principfast, undrar hur de ser mig egentligen?
På onsdag kommer skolverket på inspektion. De ska visst titta på hur svenskämnet undervisas på el-programmet...och jag som inte ens är utbildad i svenska...

En helg på var sitt håll..

Vi har delat på oss den här helgen, jag och dottern tog bussen till Luleå för att ha "tjejhelg" med farmor och maken och sonen stannade hemma och hade killhelg. Det var mysigt att få rå om bara ett barn i två hela dagar. Att det sedan var mycket kul att komma hem och leka med brorsan behöver knappast tilläggas...

Undrar om det kommer snö imorgon, det brukar nämligen göra det på den viktigaste dagen i världen...ja, min födelsedag alltså.
Nej, jag blir inte mognare, jag älskar att fylla år!

Så var vi där igen...

...i den ljuvliga två-års trotsen...Dottern har precis haft ett trevligt utbrott som varade i ungefär fem minuter där hon upprepade "näe mamma" hela tiden. Vad är det du inte vill frågade jag varpå hon svarade "jag vet inte det" och därefter fortsatte hon skrika en stund till. Hur det började? Hon ville tydligen inte ta på sig sin pyjamas.

För övrigt känns det som om livet rusar fram i hundranitti just nu, det är mycket på jobbet och jag är på många möten varje vecka om enskilda elevärenden. Konsekvensanalys; jag hinner inte med mina ordinarie arbetsuppgifter...men det kunde varit värre, eller?.

Mycket trött på att tampas med fördomsfulla människor (läs ungdomar) som har fördomar om allt från homosexuella, till invandrare för att inte tala om kvinnor.

Vad tror ni om ett annat yrke för mig? Förslag mottages tacksamt!