En hal isutter

Vad roligt det är att umgås med människor och göra andra saker än att bara stirra på hemmets fyra väggar.
Gårdagen bjöd på social samvaro på alla plan. Först ett besök på Teknikens hus tillsammans med Kulturkoftan med familj. Mycket trevligt och mycket uppskattat. Därefter landade vi hos min gamla vän som jag pluggade engelska med och där blev vi hela eftermiddagen och kvällen, nästan. Barnen blev uppburna i sina sängar runt 20.30, mycket ovanligt i denna familj. Familjens projektledare (jag) hade packat med både pyjamas och välling vilket var väldigt förutseende. Sonen ville gärna åka isuttern i stadsparken och det gjorde vi, familjens assistent (maken) hade inte packat med hjälmen så jag fick agera stötdämpare...AJ...
Isbanor är hårda, jag har ett stort blåmärke på ena höften.

Idag är jag...

...trött på att vara mamma till två kräsna barn som helst skulle äta makaroner och korv både till lunch och middag sju dagar i veckan. Allt annat är blä, om det inte serveras på dagis förstås. Jag blir också trött på att jag ens ids oroa mig över detta eftersom svenska barn inte direkt tenderar att svälta ihjäl. Vår spanska vän som var på besök i helgen var mycket fascinerad över att svenska barn var så stora och välmående...
Imorgon är det dags för Teknikens Hus och sedan ett besök hos min farmor (om barnen är på humör). Maken flyger till Stockholm så jag blir gräsänka till på lördag. (egentligen är det ganska skönt...)

Långväga besök

På lördag fick vi besök av makens lillasyster och pojkvän. Hon är bosatt och arbetar sedan tio år på Gran Canaria och efter en vecka i Tokyo anlände de till våra nordliga breddgrader. Pojkvännen, en spanjor, hade aldrig rest och vår alltjämt utmattad av alla intryck. Först det japanska samhället och kulturen och sedan den norrländska, med kylan och framförallt snön. Söndagen spenderade vi på isen och han var mycket fascinerad över att det var vatten på sommaren men att man kunde promenera och inte minst åka skoter på samma vatten på vintern. Han filmade skidåkarna och skridskoåkarna och fotograferade alla sprickor i isen. Samtalen flöt på en blandning av svenska, spanska och engelska. Sonen var mycket konfunderad över att han inte kunde svenska, det kan väl alla? Dottern var mest fascinerad av hans dread locks... Nu stundar sportlov!

Ont

Jag och maken går just nu omkring med träningvärk, den skönaste smärtan av alla. Dels för att man känner att man lever och dels för att man vet att man varit duktig i alla fall en gång den här veckan. Vattenskadan har tvingat iväg min man till gymmet och för första gången på två år körde han det tuffaste helkroppspasset i söndags. Nu har han en gruvlig träningvärk och skriker rakt ut när barnen går i närkamp. Grym som jag är skickade jag iväg honom till gymmet ikväll igen och förmodligen kommer han att ha än mer smärta imorgon. Vi är lika goda kålsupare båda två, vi tenderar att gå ut alldeles för hårt och glömmer bort att vara i form är en färskvara och inget som konserveras i kroppen bara för att vi tycker det. Imorgon är det min tur att träna igen...

I min bokhylla är Elizabeth George drottning med flest titlar, tätt följd av Diana Gabaldon.

Det som göms under betong...

Vi har en vattenskada. Till en början verkade den vara ganska begränsad, det var "bara" duschrummet och alla innerväggarna mellan garaget och relaxen som var skadade..trodde vi. Ju mer hantverkarna river desto mer hittar de...Nu kan vi inte köra in bilen i garaget längre och tonåringens rum finns inte mer, eller rättare sagt så har han en väldigt öppen planlösning...
Jag är tillbaka på jobbet och eleverna arbetar och jag får ont i rumpan av att sitta still på samma stol hela dagarna. Lillan har börjat på dagis och det går tämligen bra även om sorgen är stor när hon ska lämnas. Nu börjar den stora utmaningen att få ihop det stora pusslet med jobb, dagis och träning.

Nyheter

Julen är över och barnen är överrösta med nya leksaker som invaderar vårt hem de är faktiskt överallt....Vi är även friska igen efter en sväng med vinterkräksjuka där alla åkte dit utom maken. Det måste bero på colan som han dricker dagligen. Imorgon stundar nytt år och lillasyster med dotter kommer hit! Hurra! Jag längtar, vi har inte setts sedan i april. Jag har fått en riktig tegelsten att läsa av min mor och jag har redan efter cirka hundra sidor insett att detta är en mycket obehaglig bok. Titeln är De välvilliga och den handlar om en före detta SS-officer som skriver sina memoarer.... Jag återkommer när den är utläst. Gott nytt år på er alla!

Kaos

I vårt hem finns tre rum där ingen ordning råder. Trots upprepade försök att skapa ordning så är jag numer fullt övertygad om att vi faktiskt har en poltergeist inneboende som stökar till när jag har städat. De rum som jag tänker på är arbetsrummet, tvättstugan och makens hobbyrum. Kan villigt erkänna att jag egentligen inte är så engagerad i hobbyrummet,dvs jag städar aldrig där, men rummet skapar oordning i resten av huset fast det ligger i en annan byggnad. Hur är detta möjligt? Jo alla saker som egentligen ska bo i hobbyrummet bor istället ofta i tvättstugan vilket således innebär att tvättstugan är ett kaos. Arbetsrummet ska vi inte ens tala om...ty detta är husets absolut värsta kaos. Här råder total anarki bland alla papper och här bor en massa prylar som definitivt inte hör hemma här. Kanske det får bli min och makens nyårslöfte, att rensa upp och skapa ordning i våra tre kaosrum....